Strauss-salen från 1837

Invigning 1837

House of Strauss historiska sida berättar att den wienske medborgaren Ferdinand Zögernitz lät uppföra en biedermeierinspirerad bostad på före detta kejserlig mark, och att Casino Zögernitz öppnade 1837. Med sin rikt dekorerade sal och vackra trädgård blev det en populär mötesplats för det bästa av wienskt sällskapsliv. Wikipedia beskriver biedermeiertiden som perioden 1815–1848, en era då en växande medelklass blev en ny publik för konsten, så salen tillhör en tid då offentliga dans- och konsertsalar var nya.

Minnesplattan från 1927

En marmorplatta på fasaden bär förgyllda bokstäver. Inskriften lyder på tyska att Johann Strauss spelade med sin orkester vid kasinots öppning den 21 juni 1837, och att Johann Strauss den yngre senare verkade där. Den berättar också att plattan sattes upp till minne den 3 december 1927. Det är ett minnesmärke uppsatt nittio år efter öppningen, inte en samtida dokumentation, men den sitter på gatan och är gratis att läsa oavsett om du har biljett eller inte.

1850, en festival till hans förmån

Den historiska sidan berättar att Johann Strauss sommaren 1850 anordnade en stor wiensk folkfest på kasinot till sin egen förmån, med bal, illumination och fyrverkerier. Till balen utlovade den unge Strauss en ny vals som attraktion, med titeln Johannis-Käferln. Sidan noterar att detta är det wienska ordet för eldflugor, som ofta kan ses på sommarnätterna, särskilt i Döbling-området.

Från 1880, konserter och en spårvagnsändhållplats

Den historiska sidan berättar att Strauss-salen från 1880 också var platsen för många konserter av bröderna Johann och Eduard Strauss, och av husets kapellmästare Fahrbach. Den tillägger att från 1870 till 1903 låg ändhållplatsen och depån för hästspårvägen på platsen för trädgårdsrestaurangen, och att ändhållplatsen flyttades till Hohe Warte när spårvägen elektrifierades. I mer än tre decennier låg kasinot intill slutet av en spårvagnslinje.

1900-talet

1913 tog restaurangörerna Alfred och Maria Stegbauer över kasinot och drev från 1920 en utomhusbiograf i trädgården. De lät 1926 uppföra en ny byggnad i moderniserad gammalwiensk stil. Efter 1945 återupplivades kasinot med wiensk karneval, baler, små danstillställningar, sommarfester samt teater- och operaföreställningar. Sedan 1967 har betydande inspelningar av tidig och klassisk musik gjorts i Strauss-salen, och på historiksidan berättas att Nikolaus Harnoncourt spelade där med sitt Concentus Musicus.

Tillbakagång och räddning

Kasinot övergick genom ett testamente till Ärkestiftet Wien, och enligt historiksidan var den gamla byggnaden i dåligt skick och hade stått tom i åratal före 2007. I februari 2008 klassades den som byggnadsminne, och samma år köpte en exploatör fastigheten och planerade att finansiera dess återupplivande genom att bygga nya lägenheter på den förfallna tomten. En restaurering i nära samarbete med Riksantikvarieämbetet inleddes 2017, och 2022 restaurerades salens ursprungliga väggmålningar.

Det du sitter i idag

Den restaurerade salen har målade väggar, kristallkronor och rader av böjträstolar. Bokningssidan beskriver reserverade platser på historiska Thonet-stolar som den kallar original från 1800-talet, och House of Strauss konsertsida nämner surroundljud och en ljusshow. Fotografier av salen togs på Österrikes kulturarvsdag 2023. Betrakta den gamla historien och den nya iscensättningen som två lager: rummet är från 1837, och film, ljus och ljud är moderna tillskott runt omkring.

Påståendet att alla fyra uppträdde här

House of Strauss kallar salen den sista kvarvarande ursprungliga spelplatsen där alla fyra Strauss-kompositörerna uppträdde. Plaketten nämner Johann Strauss vid invigningen och hans son senare, och historiksidan nämner Johann II 1850 samt Johann och Eduard från 1880. Ingen av de källor som citeras här nämner Josef i salen, så läs påståendet om alla fyra som spelplatsens eget. Det förändrar inte vad du hör på konserten, men det är värt att veta vilken del av historien som är dokumenterad i källorna och vilken del som är spelplatsens egen berättelse.

Läs nästa: House of Strauss: värt det?